fredag 7 januari 2011

Parkinsons Lag


Det är nästan omöjligt att ställa offentlighetens politiker och tjänstemän till svars och ur ett juridiskt perspektiv är de nästintill immuna. Jag är helt övertygad om att det är ett av skälen till att Sverige har utvecklats som det har i vissa frågor och där räddningstjänstens frågor ligger i den sfären. Jag är långt från nöjd alltså och tycker att vi bör återinföra tjänstemannaansvaret och möjligheten att beivra godtycklighet och maktmissbruk och kräva att det tas ansvar i byråkratin. Så är det inte nu och…

..har ni hört talas om Parkinsons Lag?
”Den som förstår vad han säger inser att allt hopp är ute och att arbetet expanderar för att fylla ut den tid som finns tillgänglig. Eller som det hette i professor Parkinsons första lagbok: hur sju personer kan fås att göra en persons arbete. Och för att det ska gå lite fortare.. har jag ytterligare ett ord att lära sig; ”adekvans”. (Principen om att skadeståndsansvar kräver ett bevisat, relevant (adekvat) orsakssamband mellan handling och skada), som är det ord som betyder att det inte i praktiken finns något tjänstemannaansvar i det här landet. I samband med att uppenbarhetsrekvisitet kom till var man i alla fall ärlig och tog samtidigt bort tjänstemannaansvaret helt, men femton år senare la man tillbaka det – efter att snyggt och prydligt dragit ut tänder och klor.

Adekvans innebär att det inte räcker att bara visa samband mellan felaktigt myndighetsbeslut och skada. Sambandet måste vara av tillräcklig tyngd, vilket i praktiken innebär att om det kan finnas någon annan förklaring eller bidragande orsak till skadan uppnår du inte adekvans. Eller sammanfattat: NI har i princip inte en chans mot en byråkrat som enskild eller vill ni göra en polisanmälan för att månader senare få hem ett brev att ärendet lagts ned, eller pantsätta huset och satsa hela sparkapitalet på något som troligen skulle bli en mångårig rättstvist för att den enskilde tjänstemannen i slutändan i bästa fall fick en löjeväckande reprimand och ni på sin höjd en ursäkt?

I teorin finns en lag som reglerar vilket ansvar en tjänsteman har (Brottsbalken 20 kap 1 §). ”Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar”.

Men..i praktiken kanske det är enklare, bättre och säkrare och ger bättre resultat att tex tillhöra en organisation, (Brandmännens Riksförbund), och låta dem driva dina frågor. Hade´

3 kommentarer:

  1. Ett problem med tjänstemannanansvar (meckigt ord att stava för övrigt) är ju när en tjänsteman beordras av sin chef att fatta ett beslut, vem är då ansvarig?

    SvaraRadera
  2. Chefen. Svaren från BRF är alltid att det är chefen som är ansvar. ;-)
    En fråga om det där med att få sju personer att göra en persons jobb, är det syftat på brandkåren så borde det stå fem personer som gör en persons jobb, :eller.

    SvaraRadera
  3. BRF lyfter fram ledarskapets betydelse för en öppen och bra arbetsplatskultur. Ja, och det är dags att lägga kraft på rekrytering och utveckling av bra chefer i offentlig sektor och ge chefen tillräckligt utrymme att tillsammans med sina medarbetare skapa en god arbetsplats. En arbetsplats där man kanske inte förfogar över alla beslut men tillsammans kan hantera konsekvenserna av dem. Lösningen ligger inte i att hänga ut chefer som inte klarar sitt jobb. Utom i undantagsfall och där chefen själv valt arenan och inte är mottaglig för annat för lösningen ligger i att stärka ledarskapet och göra det möjligt för chefer och medarbetare att tillsammans ta ansvar för att arbetsplatsen inte är destruktiv för någon, utan en god och positiv kraft i människors liv. Att vara chef i politiskt styrd verksamhet är att leva med alla de lagar och förordningar som finns i den privata sfären. Ovanpå det är många styrda av särlagstiftning inom just deras område och sköter dessutom ofta myndighetsutövning. Sen ska cheferna genomföra den politiska målsättning som för tillfället råder, där det inte alls är ovanligt med helt motstridiga krav på ökad kvalitet och sänkta kostnader, precis som på vilket företag som helst… och avslutningsvis, det finns alltid en/någon ansvarig och kan/vill DU inte handlar det om "civilkurage eller att prostituera sig". Ungefär. / Peter

    SvaraRadera